Så var vi äntligen på väg till Kroatien! Vi ska till Sutivan på ön Brac, som ligger väldigt nära den kända (?) staden Split. Bilresan gick perfekt, nu när Emilia sitter framlänges, och Natasha använde det armband mot åksjuka som var tänkt för Emilia. Vi hade skickat Elin i förväg med flygbuss från Västerås till Arlanda, så hon kom fram lite före oss, men vi åkte ju faktiskt två timmar senare än henne.
På flygplatsen fick vi checka in på en gång, vilket (säkert) gjorde att vi fick sitta bredvid varandra.
Väl incheckade och säkerhetskontrollerade, så var det en lång väntan innan flyget skulle gå klockan 17:30 ( 3 1/2 timme), men Felicia och Emilia lekte sig igenom hela vänteperioden utan att klaga.
På flyget blev det inte en enda blunds sömn, eftersom Felicia och Emilia höll igång och lekte även där. Antingen så tittade de på molnen, eller också lekte de koja på golvet med det fällbara bordet som tak.
Väl framme på Splits flygplats (drygt 25 km från färjekajen) letade vi reda på en flyg-transfer-buss. Den resan gick på 150 Kuna, och båda småttingarna höll sig vakna hela vägen. När vi sedan kom till hamnen så fixade Natasha biljetter helt på egen hand, och sen var det 2 timmars väntan innan färjan skulle gå… Vi tog lite mumsig pastasallad som Natasha hade fixat på morgonen, och sen var det färja till Supertar som gällde. Nu gick luften ur de flesta så Emilia, Elin och Natasha somnade en stund på båten.
När vi väl kom fram till Supertar stod Kenneth Sahlén med fru och väntade på oss, med stor bil som svalde allt vårt bagage OCH hade plats för oss alla!
När vi kom fram till Sutivan, och ”Villa Perkanjang”, så var det bara att gå till sängs!!!